Cookies ger oss information om hur du använder sajten, så att vi kan förbättra upplevelsen för dig. Läs mer om cookies här.

Anna grundar med klassiskt skrädderi och toppar med rock'n'roll-tekniker

Anna Celsing är tillbaka på Tillskärarakademin, men den här gången som lärare. Hennes väg har gått via studier i London, skräddarlärling i Stockholm till egenföretagare och nu är hon återigen tillbaka på Tillskärarakademin.

Berätta, hur är det att vara på Tillskärarakademin igen?

Det är väldigt roligt. Inte minst att få komma tillbaks och berätta för studenterna att så här roligt kan det bli efter studierna. Och jag tycker verkligen att jag har något att berätta och lära ut. I grunden har jag det klassiska skrädderiet men idag använder jag mig nog lite mer av rock'n'roll-tekniker. Jag känner en frihet idag, efter 10 år i yrket, att veta vad jag ska lägga krut på och välja när jag vill lägga ner tid på detaljer. Och det jag specialiserat mig på är hur man kan kombinera skrädderikonsten med konfektionssömnad.

Jag vet att de som studerar skrädderi på Tillskärarakademin lär sig att träna upp ett fantastiskt öga och har känsla för finish. Det jag vill visa är metoder för att kombinera skrädderitekniker med konfektionsmetoder. Det finns en styrka i att kunna båda de här teknikerna, skrädderi och konfektion. Har du en kund som vill betala 40 000 kronor för ett plagg, gör du på ett sätt. Men vill kunden bara betala 13 000 behöver du kunna presentera alternativ. Min tanke med undervisningen är att lära ut ett tänk kring hur du kan växla mellan olika tekniker och metoder. Vi har redan haft en byxkurs och kommer så småningom att ha en konfektionskavajkurs. För om du tittar på märken som Brioni och Armani, och jämför de kavajerna med kedjornas, så har de väldigt många element av skrädderi men är gjorda på ett mycket mer standardiserat sätt. Det vill jag lära ut till de studerande.

Vad var det som fick dig att ta steget att bli egenföretagare? Och vad är det du gör?

När jag flyttade hem till Sverige igen började jag jobba på Stockholms bästa herrskrädderi, Bauer & Co. Jag var där i ganska många år tills jag en dag kände "vad ska jag göra nu?". Då hade jag sytt hundratals kavajer i svart, marinblått och mörkgrått. Jag längtade efter att jobba på konfektionsvis och att arbeta med mode. Så jag startade egen firma där vi jobbar med att sy upp prototyper och visningsplagg och passforms- och mönsterutveckling. Bland hennes kunder finns uppdragsgivare som Acne, Filippa K, J Lindeberg, Stutterheim, Ida Klamborn, Minna Palmkvist och Whyred.

Mina dagar är väldigt omväxlande. Jag kan vara i Paris ena veckan och jobba dygnet runt inför visning på modeveckan, för att i nästa vecka arbeta med att sy upp toiller eller prover och ge feedback på de mönster jag gavs av en uppdragsgivares mönsterkonstruktörer. Just den senaste veckan har jag varit upptagen med att ta fram mönster till ett antal nya damkavajer och sy upp prototyper som sedan provas av ihop med designteamet. I nästa vecka ska jag för en uppdragsgivares räkning åka till en kavajfabrik i Kroatien. Jag träffar väldigt många olika människor och njuter av att använda de erfarenheter jag samlat på mig under åren som traditionell skräddare. Och det jag gör idag kan snabbt realisera idéer och ge feedback på om ett mönster eller en konstruktion kommer att bli dyr i produktion eller om vi kan göra på ett annat sätt. Jag har också kommit att jobba mer och mer med passformsutveckling.

Är det något särskilt som du tycker att man bör tänka på som blivande skräddare?

Att skrädderivärlden är så mycket större än Stockholm och Sverige! Du kan lika gärna bo och arbeta i London, Paris, New York eller Antwerpen, där det också finns en modebransch och gott om skrädderier. Om jag ska utomlands i något ärende, brukar jag kolla upp om det finns några skrädderier på den ort jag ska besöka. Och det där brukar jag tipsa om också när jag undervisar: Är du i Wien, jamen passa på att besöka en skräddare då. För vem vet, plötsligt är det kanske någon som säger att de letar efter en lärling och då är du på väg.